Genomgår en period av sjukdom och vardag i höstmörkret. Att kroppen inte hänger med hjärnans tempo känns frustrerande och begränsande. Nu sitter jag i alla fall här och tittar och väntar på att krafterna ska komma tillbaka.
Försöker att inte reta mig på röran hemma. Vänder lite på mina tyger och knappar undrar vad jag vill göra..
inte vad andra vill att jag ska göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar